Intressekonflikt

Om man söker på ordet Demokrati på Wikipedia, så får man upp vad ordet innebär. Ordet Demokrati kommer från grekiskan och betyder folkvälde.

Läser man artikeln om Demokrati på Wikipedia så ser man snart flera olika kritiska punkter som man kan komma att behöva handskas med inom en demokrati.
Ett av dessa problem är intressekonflikter, men detta ord är rödmarkerat, vilket betyder att denna artikel inte är skriven än på Wikipedia.

Så kan vi inte alla göra en insats och skriva den artikeln tillsammans?
För alla kan ju gå in och skriva på Wikipedia.
Och saknar man inspiration till vilken sorts intressekonflikt man ska skriva om, så kan vi ju ta hela incidenten med de ökade politikerlönerna som exempel.
För det kan väl knappast vara en tydligare intressekonflikt?
Två heltidsarvoderade politiker är de personer som förbereder materialet inför det besluts som skall tas om ökade löner för hel- och deltidsarvoderade politiker...
Vad mer kan man säga?

Och att Täbyborna inte är nöjda med detta kan man se på opinionsundersökningen som Nyhetskanalen har gjort.
De har låtit individer gå in och rösta på om de tycker att politikerna är värda en löneökning på 10 procentenheter eller om detta beslut späder på politikerföraktet.
Ni kan kanske gissa er till vad resultatet blev.

92 procent av alla som gick in och röstade på Nyhetskanalen tyckte att politikerna inte förtjänade ökad lön, medan de resterande 8 procenten tyckte att politikerna självklart skulle ha ökade löner.
Undrar vilka som gick in och röstade ja...


Så kan vi inte alla skriva artikeln om vad en intressekonflikt är, så att den finns för alla att läsa!




Amanda Pethrus
fd MUF Ordförande i Täby

How to commit political suicide 101

Tänk själv
Ha civilkurage
Stå upp för det du tycker
Följ partiets nationella åsikt när det gäller löneökningar


Jag började inte min politiska bana på samma sätt som alla andra. Jag började min genom att ställa mig upp och säga vad jag tycker, och jag tänker fortsätta genom att göra samma sak.

Igår så togs ett beslut i kommunfullmäktige i Täby som jag inte kan ställa mig bakom.
Beslutet var gällande ökningen av lönen för kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Innan gårdagen så fick kommunstyrelsens ordförande 1,2 gånger så mycket lön som en riksdagsledamot i Täby. Men idag så är hans lön höjd till 1,3 gånger gentemot vad en riksdagsledamot tjänar. Samtidigt så ökas kommunalrådens lön från 1,1 gånger riksdagsledamotarvodet till 1,2 gånger, oavsett om man är hel- eller deltidsarvoderad.
Och denna löneökning skedde efter att riksdagsledamotarvodet redan har ökat f.o.m. 1 januari 2011.
Det blir en fin extra julbonus för våra kommunalråd, men en ökad kostnad för våra skattebetalare.

När mantrat under hela valet och under finanskrisen har varit att det skall vara ”ordning och reda i Täbys ekonomi” så är det inte rätt att det första som görs efter valet är att höja politikerlönerna.
När man under 2010 skar ner på kommunala verksamheter, t.ex. öppettider på biblioteket, p.g.a finanskrisen, så var anledningen att man ville "spara i ladorna" enligt politikerna. Och även fastän den värsta delen av finanskrisen troligtvis är klar, för man vet ju aldrig, så är den långt ifrån över. Arbetslösheten vittnar om detta.
Så på vilket sätt rättfärdigar politikerna att de höjer sina egna löner med ca 10 procentenheter?
Hur ska vi kunna möta våra väljare och säga att våra kommunalråd ökar sina egna löner med tusentals kronor i månaden när vår partiledare Fredrik Reinfeldt manat våra arbetsmarknadsparter att visa återhållsamhet när det gäller löneökningar?

Såg man på nyheterna på Tv4 idag så kunde man även se vad Täbyborna själva tyckte om löneökningen. Och man kan lugnt säga att mottagandet var svalt.
Man frågade även Täbybor vad de tyckte att politikerna var värda i lön och det varierade mellan 20 000-60 000 kr.
Efter löneökningen kommer vår KSO att tjäna 72 800kr. Alltså långt över vad Täbyborna tycker att han är värd.

Det är kanske dags att lyssna på medborgarna och tillsätta politiker som gör samma arbete för mindre pengar.
Individer som är inom politiken, inte för pengarna, utan för att driva medborgarnas frågor.





Amanda Pethrus
fd MUF Ordförande i Täby

Grupptänkande, ytterligare ett "Täbysyndrom"?

Har funderat mycket på det här med grupptänkande på sista tiden och läst på lite om ämnet i fråga. Och det man finner om grupptänkande är tillräckligt illa för att göra en mörkrädd.

Irving L. Janis tog 1977 fram 8 olika symptom gällande grupptänkande:

1. Gruppen har en illusion av att vara oövervinnelig, vilket skapar överdriven
optimism och uppmuntrar risktagande.
2. Rationaliserar bort varningar som kan utmana gruppens antaganden.
3. Obrottslig tro på moralen i gruppen får medlemmarna att ignorera konsekvenserna av sina handlingar.
4. Skapande av stereotyper för de som ifrågasätter gruppens metoder och beslut,
och utmålar dem som svaga, elaka, partiska eller dumma.
5. Direkt påtryck läggs på den gruppmedlem som ifrågasätter gruppen, oftast i
termer av illojalitet.
6. Självcensurering av idéer som avviker från gruppens konsensus.
7. Illusion av enhällighet emellan gruppmedlemmar. Tystnad ses som en bekräftelse på detta.
8. Tankevakter — självutnämnda medlemmar som skyddar gruppen från avvikande information.


När jag drog igång min blogg så blev jag kallad illojal.Jag var en belastning för partiet sa man ifrån Täby Moderaternas styrelse. De gick till och med så långt att de misstroendeförklarade mig.
Men vem var jag illojal mot genom att säga precis vad jag tycker? På vilket sätt var jag en belastning? Och på vilken grund blev jag misstroendeförklarad?

Var jag illojal mot mitt parti, genom att följa den värdegrund som vi ska representera?
Var jag illojal mot väljarna, som jag ska representera, istället för att främja mig själv och min egen position?
Eller var jag illojal mot den individ i vårt parti som ansåg att jag skulle lyda honom blint genom att svälja allt som kastades på mig och utan att ifrågasätta allt som pågick?


Så vart går gränsen?
När blir man illojal? Är det när man inte håller med den styrande ledningen?
Om man är lojal endast när man inte har några egna åsikter, inte vågar säga ifrån och man blint följer sin KSO, ja, då är Täby Moderaternas styrelse de mest lojala personer jag har någonsin har mött.


Och den fruktansvärt spännande och korrekta läsningen om "Täbysyndromet" finns här.


Amanda Pethrus
fd MUF Ordförande i Täby

Var går gränsen?

När partier tar emot stora summor med pengar från privapersoner eller företag så bör detta redovisas. Detta är den allmänna inställningen hos Sveriges politiker.
Och jag kan inte göra annat än att hålla med och därför vill jag säga samma sak som vår partiledare gjorde under sitt tal på Almedalsveckan i somras.
Vi är inte ett parti som skall företräda särintressen.

Men om vi inte företräder särintressen så borde det rimligen inte spela någon roll för oss om vi redovisar vilka personer och organisationer som ger oss gåvor eller inte.
Den ökade insynen och transparensen som detta skulle föra med sig kommer att öka intresset och trovärdigheten för politiken hos medborgarna.

Och är det inte vad vi alla borde sträva efter?
Trovärdighet och öppenhet i vår kommunikation med folket.


När Peter Eriksson pratar om detta i dagens SvD så pratar han även om att gåvor lätt kan leda till korrumption då organisationer och privatpersoner kan köpa sig till politiskt inflytande.
Men för mig handlar det inte så mycket om korruption som det gör om att man som parti skall kunna stå för allt man gör.
Men om vi som parti inte kan stå för det vi gör inför våra väljare, hur skall de då kunna lita på oss som parti? Hur skall de kunna lita på att vi politiker faktiskt är där för att driva deras hjärtefrågor?


Vad hände med de öppna dialogerna med högt i tak?
Eller använder vi oss bara av dem när det passar oss?





Amanda Pethrus
fd MUF Ordförande i Täby

Koll på läget!??

De flesta individer har dåliga dagar, andra dåliga veckor, men vissa individer har dåliga månader.
Och om man inte kan ha ordning och reda på sin privata ekonomi, så kanske man inte ska sitta på en position där man har makt över den statliga ekonomin.
Eller så kanske man inte skall ha så många uppdrag vid sidan av sitt riksdagsuppdrag. Att sitta i riksdagen anses ju vara det mest hedersuppfyllda uppdraget man kan inneha inom politiken, folkvald att styra Sverige.

Men om man då har så mycket runtikring sig att man inte kan ta hand om sin egen ekonomi så kanske man borde avsäga sig alla sidouppdrag och satsa helhjärtat på riksdagspolitiken och sedan låta alla sina kommunala uppdrag skötas av individer som både har intresset, men även tiden att göra det ordentligt.

Så därför är min uppmaning att alla riksdagspolitiker skall koncentrera sig på att sköta sina uppdrag där. Och om riksdagspolitikerna har så lite att göra i riksdagen så borde vi kanske ha färre platser i riksdagen eller utöka deras sysslor...

Så det råd jag vill ge lånar jag genom att citera Leif Gripestam, Täby kommuns KSO:
"Vi ska ha ordninig och reda i ekonomin!"





Amanda Pethrus
fd MUF Ordförande i Täby

Det krävs mod

Endast en stor människa, säker i sin ledarposition och med sunt förnuft, kan ta in individer med andra åsikter i sin regering. Och det är endast en stor människa som inser att man inte enbart kan ha ja-sägare runt sig då man skall styra ett land.
Att vara säker nog i sin position som ledare, och som människa, för att inse att man måste göra det som är bäst för landet som helhet, istället för sig själv eller sitt parti, är ovanligt.
Men det är just den sortens ledare vår statsminister är.

Det är även de stora människorna som är de goda föredömen vi alla borde följa. Det är dessa människor som ger oss inspiration och styrka nog att åstadkomma en förändring. De människor som får oss att inse att vi alla kan göra skillnad, enbart genom att vara oss själva.
Det är dessa stora individer som får oss att tro på människor och deras inneboende godhet.

Men att gå från en god ledare till en stor ledare kräver mod, tilltro och tillit gentemot människor.

Så, tack Fredrik, för att du tror på mig som individ, medmänniska.
Tack, för att du tror att jag kan fatta mina egna beslut, gällande mitt liv, men finns där för att fånga mig när jag snubblar. Hjälpa mig upp om jag skulle falla.
Tack Fredrik, du ger oss drömmar om ett bättre Sverige.
Ett Sverige där vi alla är jämställda. Där alla människor är lika mycket värda. Oavsett vilken hudfärg vi har, vilket språk vi talar eller vart vi är födda.

Tack Fredrik, du ger oss hopp!





Amanda Pethrus
fd MUF Ordförande i Täby

Täbysyndromet

Läste en intressant artikel i DN idag, skriven av Peter Wolodarski. Den hette Varning för Täbysyndromet.

Peter pratar om att Fredrik på riksdagsplanet har talat sig varm om att man skall ha ett ödmjukt och lyhört ledarskap. Men i hans hemkommun har de låtit framgången stiga dem åt huvudet, vilket har lett till att Täby Moderaterna har uppträtt högmodigt.

Det som tidigare har varit ett allmänt känt problem (oviljan att lyssna, högmodet) utanför partiet i Täby, men inte inom det, kommer nu även att träda fram i stråklastarljuset även inom partiet.
Kanske är medias intresse ett nödvändigt steg på den långa vägen mot en ödmjukare ledning av Täby där lyssnande kommer före godkännandet av beslut som tagits med enbart ett perspektiv som grund.
Kanske var tappandet av 11,2% den väckarklocka som Täby-ledningen behövde för att återigen minnas att de faktiskt sitter på sina positioner för att gynna Täbyborna, och inte sig själva.

Så vad menar Peter då med Täbysyndromet?
Som jag uppfattar det så handlar det om att Moderaterna i Täby lät makten stiga dem åt huvudet, så de körde sitt eget race utan uppbackning eller rådgörelse från de andra partierna i Täby. Man visade en ovilja att lyssna på någon annan och uppförde sig därför på ett opassande sätt.
Och trots att vi alla vet att det var Täbyborna som röstade fram Moderatern och gav dem egenmajoritet förra valet så upplevde de sig oövervinneliga. De trodde att de kunde bete sig hur som helst och ändå sitta kvar på sin maktposition, säkra på sin överlägsenhet.
Men det fungerar inte så. ALLA partier, och därmed alla politiker, sitter på de positioner de gör p.g.a. att väljarna har röstat fram dem.
Detta innebär att vi måste värna om väljarnas förtroende, och göra vårt allra bästa för att skapa ett Sverige som är så bra som möjligt för väljarna att leva och bo i.

Och hur gör vi det?
Jo, genom att göra det som Fredrik förespråkar. Vi är ödmjuka och lyhörda.
Så låt oss vara det den här mandatperioden!





Amanda Pethrus
fd MUF Ordförande i Täby